Stasi visste allt

Ett uttalande av deras guide på hotellet i Sassnitz 1988 fick reportern Daniel Rydén och fotografen Herbert Tinz att förstå att de var avlyssnade av DDR:s säkerhetstjänst. Förra året kom den tidigare Sydsvenskan-journalisten med boken Stasi: Östtysklands hemliga polis och den 20 mars 2024 besökte han Skånes Journalistseniorer.

Daniel Rydéns berättelse inledde årsmötet som hölls på Rådhuskällaren i Malmö och lockade omkring 45 medlemmar.

Reportageteamets guide, eller snarare ”överrock”, kunde vid hotellfrukosten kommentera att de båda på sitt rum talat om att det bara fanns ett slags kulspetspennor i Östtyskland.

– Han ville på det här sättet markera att Stasi hörde oss, konstaterade Daniel Rydén.

Syftet med reportageresan var att träffa ”vanligt folk” i DDR, fast intervjupersonerna var utvalda av myndigheterna.

– Ingen kunde lägga sig i vad jag senare skulle skriva, men det gjordes tydligt att uttalandena av dem vi intervjuade skulle kunna få konsekvenser för dem, konstaterade Daniel Rydén.

Ministeriet för statssäkerhet, mer känt som Stasi, inledde sin verksamhet 1950. Erich Mielke, vars motto var ”vi måste veta allt”, fanns i toppen från början och ledde organisationen fram till slutet 1989.

De anställda fick inte ha ett nazistiskt förflutet och skulle tillhöra arbetarklassen vilket innebar att unga lågutbildade dominerade, något som ledde till att Stasi snabbt skapade en egen högskola. Det var inte möjligt att söka sig till Stasi – det ansågs misstänkt – utan det gjordes rekryteringar efter noggrann bakgrundskontroll.

1953 uppstod en folklig revolt i landet, något som tog både regimen och Stasi på sängen, och efter det intensifierades verksamheten.

– Som mest hade Stasi 90 000 fasta medarbetare och 190 000 kontrakterade angivare, totalt motsvarande en på 55 medborgare, berättade Daniel Rydén.

Ett oförsiktigt uttalande eller att ha släkt i Väst kunde räcka för att hamna i klorna på Stasi, som hade en egen rättsapparat och en stor väpnad styrka. Följden blev ofta stopp för anställnings- och utbildningsmöjligheter, men även långa fängelsestraff och avrättningar förekom.

De som var anställda av Stasi hade bra betalt och blev något av en samhällselit med eget välfärdssystem. Samtidigt var fem av Stasis sammanlagt 30 avdelningar sysselsatta med att övervaka den egna personalen.

– Ett mått på Stasis verksamhet är att det fanns möjlighet att avlyssna 20 000 telefonsamtal samtidigt, bara i Berlin, förklarade Daniel Rydén.

Efter Daniel Rydéns föredrag genomfördes årsmötesförhandlingarna som var snabbt avklarade. Det blev omval på samtliga poster och ekonomin är stabil. Årsberättelsen finns sedan tidigare här på hemsidan.

Text: Lars Johansson

Foto: Jari Markkanen