Järnåldersstaden Uppåkra omfattade under sin storhetstid en yta på 44 hektar, ungefär som det nutida Lunds gamla stadskärna. Det är sannolikt att Uppåkra fungerade som regionhuvudstad och maktcentrum vid den tiden. De rika fynden av djurben visar att många av invånarna var välbärgade. Det var mest unga djur som slaktades och tillagades.

Det berättade arkeologen Maria Peterson när hon guidade medlemmar i Skånes Journalistseniorer genom fyndsamlingarna från Uppåkra vid Historiska museet i Lund den 22 januari 2020. Hon har själv deltagit i utgrävningarna.

Hon visade på en monter i museet där många guldglänsande föremål finns utställda.

– Genom att studera stolphålen till den tempelbyggnad som fanns i Uppåkra kan man visa att det var en hög byggnad i trä. I templet har arkeologerna funnit mängder av tunna guldplattor som förmodligen har täckt innerväggarna. Det måste ha varit imponerande när eldarna i templet belysta de guldglänsande väggarna.

En hög och rikt ornamenterad guldbägare vittnar om de resurser som måste ha funnits på platsen. Bägaren är tillverkad i Uppåkra men en vacker skål, stor som de kärl vi brukar använda vid frukost, kommer ända från Bulgarien.

Maria Peterson pekade på en monter med spännen i varierande storlek.

– Vi ska inte tro att mode och trender var främmande för människorna på järnåldern. Treflikiga spännen, ofta i form av fågelavbildningar, var högsta mode under en period. De användes för att hålla samman klädesplaggen. Fågelsmycken av järn var vanliga.

Blå glaspärlor var högsta mode men de var dyra och tillhörde de rikas värld. Men då som nu var människor måna om sitt utseende.

– Kammar som har hittats i gravar från den här tiden vittnar om att även männen vårdade sitt yttre. Tygerna i klädesplaggen var oftast tillverkade av lin eller ylle men det förekommer importerade material.

Tonvis med djurben har hittats i Uppåkra. Mängden ben från unga djur tyder på ett rikt samhälle. Människorna behövde inte utnyttja djurens hela livstid. Det fanns så gott om dem att man hade råd att äta dem när köttet var som bäst.

Museets järnåldersutställning från Uppåkra kallas Barbaricum. Det syftar på romarnas öknamn på länderna i norr.

– Men som ni kan se var platser som Uppåkra väl utvecklade samhällen, konstaterade Maria Peterson. Konsthantverket och vardagsföremålen tyder på kulturella framsteg. Tempelbyggnaden och den stora hallen berättar om avancerad byggteknik.

Arkeologerna räknar med att Uppåkra har varit bebyggt i närmare 1.000 år – från 100-talet efter Kr fram till 1000-talet. Ett av mysterierna vid utgrävningarna har varit att inga järnåldersgravar har hittats. Det finns gravar från bondestenåldern och bronsåldern men inga från Uppåkras verkliga storhetstid.

Kan det vara så att järnålderns människor begravdes på platser som de kristna kyrkorna sedan gjorde om till sina kyrkogårdar?

Det finns fler obesvarade frågor som är knutna till Uppåkra. Vad är det som händer när Lund tar över efter Uppåkra? Byter orterna bara plats eller är det för att man vill strypa handeln i det hedniska Uppåkra som den nykristne kungen Harald Blåtand anlägger Lund? Lund var en sämre plats att bygga ett samhälle på. Platsen var lerig och sank.

Många av fynden från Uppåkra har redan blivit klassiska. Det gäller t ex en del av ett spänne som liknar Musse Pigg eller en vacker bägare i guld, stor som en rejäl ölsejdel, som har tillverkats på platsen.

– Fynden visar att människorna i Uppåkra var terrorister, berättade Maria Peterson. En stor del av mynten och konstföremålen kommer från England. Här finns stulna silvermynt som verkar vara förebilder för de första danska mynten.

Utgrävningarna i Uppåkra kommer att blottlägga nya föremål under lång tid framöver och kanske en del av mysterierna att förklaras.

Text: Tuve Bergman
Foto: Marianne Rosén, Jan Skogström